Barbro Bäcklund värderar naturen högt. Foto Peder Lundkvist

”Naturen betyder allt för mig. Där lever jag, där upptäcker jag,
där finner jag ro och den ger mig de svar jag behöver.”
Barbro Bäcklund bor i Rebakk, fyra mil söder om Arjeplog.
Här berättar hon om sitt författarskap, sitt samlande och skapande, sitt beslut om att bo just i Rebakk.

 

Reportaget avslutas med bilder från en vandring till toppen av Siebniesbuovdda / Storberget (Barro Bäcklunds “hemmaberg”) den 30 juni 2014 med Top of Arjeplog. 

  • 15 september 2013

Av Marianne Hofman

Kaffekopparna fylls på, gång på gång. Det finns så mycket att berätta, så många sidospår att ge sig ut på under vårt samtal, och timmarna passerar obemärkt förbi.
På gården i Rebakk har Barbro och Erland Bäcklund bott sedan 1980. Då lämnade de sitt moderna, nybyggda hus i Arjeplog för att flytta till Rebakk och det hus där Barbro Bäcklunds mormor bott.
– Det hade stått tomt i många år, och allt hade frusit sönder. Det var inte så lätt att bo här när barnens var små, men det gick. Jag visste så tydligt att det är här jag ville bo.
Sysselsättning har aldrig saknats. Under några år på 1990-talet hade Barbro fågeluppfödning. Bland annat fanns då runt ett åttiotal gäss på gården. Men den verksamheten lades så småningom ned, och slakteriet blev sommarstuga åt ett av barnen.
Nu ägnar Barbro Bäcklund mycket tid åt skrivandet.

 

Historien om farbror Sverker Burman blev till
en bok om Arbetsstugan i Arjeplog

Pintorparhäxans elev, bok av Barbro Bäcklund.

Hennes första bok, Pintorparhäxans elev, berättar historien om hennes farbror Sverker Burman, och hans upplevelser under åren på Arbetsstugan i Arjeplog under slutet av 1920-talet. Boken är resultatet av åtskilliga timmars samtal med Sverker, som dog 2005.
– Från början var min tanke att få veta mer om min farmor, och skriva om henne. Men han gled hela tiden in på berättelserna från Arbetsstugan, och till slut kände jag att det var den historien som skulle skrivas, berättar Barbro Bäcklund.
Barbro skrev och skrev. Letade efter mer information om Arbetsstugan. Sorterade intryck, anteckningar och uppgifter. Och fortsatte skriva.
– När jag sedan gick igenom texten fick jag lust att gå vidare. När förlaget dessutom blev så positiva föll allt på plats.
Boken finns tillgänglig på alla bibliotek i Sverige, och kommer även som e-bok.
– Jag fick frågan om e-bok av förlaget, och tackade förstås ja, säger Barbro Bäcklund.
Pintorparhäxans elev kom ut 2008. Nu pågår arbetet med en ny bok. Den som Barbro Bäcklund egentligen tänkt sig från början, den om hennes farmors liv i det som kallas för Repriket i Laisdalen under framför allt andra hälften av 1800-talet.
– Men den har utvecklats till att belysa kvinnornas liv, både min farmor och min mormor har betytt mycket för historien. Det är inte så lätt att få fram uppgifter om hur kvinnorna egentligen hade det. Det mesta som finns är skrivet av män, präster och resande.
Kvinnornas egna historier är få, eftersom de varken hade tid eller möjlighet att skriva dem.
Barbro Bäcklund beskriver boken som en historisk, fiktiv roman.
– Men jag har en verklighetsbakgrund som jag kommer att hålla mig kring, säger Barbro Bäcklund.
Precis som de utflykter i naturen som Barbro Bäcklund så gärna och så ofta gör. De får också ta tid.
– Jag går helst iväg för mig själv, och glömmer både tid och rum, säger hon och skrattar.
Maken Erland skrattar också, och nickar instämmande.
– Jo, det är inte bara en gång vi fått sitta och vänta vid elden eller bilen på att du ska komma tillbaka. Och vi får ofta vänta länge.

Samlar föremål i naturen. Foto Peder Lundkvist

Med favoritplatser ute i naturen

Ett smycke tillverkat av Barbro Bäcklund i renhorn och en slipad sten, allt material funnet i Rebakk.

Under sina strövtåg i naturen stöter Barbro Bäcklund ofta på sådant som hon vill ta med sig. Stenar. Grenar. Rötter. Sådant som hon ser möjlighet att göra någonting av.
Av det hon tar hem gör hon sedan vackra konstverk och smycken av.
– Jag kan inte ta hem allt jag vill, jag måste begränsa mig. En del saker måste jag lämna, och det finns en rejäl hög i skogen med föremål som jag inte tagit hem ännu, säger hon och skrattar igen.
Barbro Bäcklund har flera favoritplatser ute i naturen, dit hon gärna återvänder. Hon nämner en tall, dit hon ofta söker sig för att finna lugn, ro och svar på sina funderingar.
– Om jag sitter vid den en stund får jag de svar jag behöver, och känner om jag är på rätt väg.
Men det verkliga smultronstället har hon och maken vid Luspe i Laisälven, nära länsgränsen mot Västerbotten.
– Att sitta där på stenen ute i forsen och titta ner i virvlarna, att vänta medan Erland halstrar nyfångad öring, att ligga i kojan och lyssna på forsen… då kopplar jag bort allt annat, säger hon med längtan i rösten. 

./.

 

Tillägg 2018:
Det var med stor sorg som vi mottog beskedet om Barbro Bäcklunds bortgång den 6 maj 2018. Barbo blev 61 år och efterlämnade familj, en stor släkt och många vänner.
Förutom böcker som Pintorparhäxans elev finns hennes två bloggar kvar att läsa ur:
http://minaforfattartankar.blogspot.com/
http://skogstrollettycker.blogspot.com/ 

BILDER: Vandring till toppen av Siebniesbuovdda / Storberget den 30 juni 2014 med Top of Arjeplog. 44 kom och vandrade med Barbro Bäcklund och hennes familj. Foto Maria Söderberg