– Vi har världens bästa bär! säger Bo Lundmark.
Glommersbär vill ge blåbär, hjortron och lingon sin plats i historien.
Nu öppnar de landets första bärmuseum.

Text / foto Maria Söderberg 

Det var en bärkurs i Kalix som blev startpunkt för allt det nya. Bo Lundmark, VD i Glommersträsk miljöenergi,  fick en ny idé som började växa fram. Hans insats inom miljöenergi handlade om att omvandla gräs, som till exempel rörflen, till biobränsle.
Året var 2013. Tillsammans med sin fru Gunny, som alltid delat intresset med Bo för bärplockning, fick de under kursen lära sig hur man förädlar skogens tillgångar.
– Vi tyckte det här var väldigt intressant och funderade över varför man inte tog hand om mer av bären här i landet. Bara  runt här i Glommersträsk plockas varje år många ton.
Det som bekymrade Bo Lundmark var att bären skickades oförädlade utomlands för att kanske återkomma i förädlad form, men utan att vi får veta var produkterna då är plockade.
– Vi har ju världens bästa bär! Skulle de inte kunna tas om hand här hos oss? Efter alla år med produktion av biobränsle tänkte jag att man måste förädla så nära källan som möjligt.

En annan sak som han försöker förändra är människors ointresse för att plocka bär.
– Det kan ju inte vara miljömässigt rimligt att vi ska importera tillfällig arbetskraft från Asien som dessutom ska flyga hit?
När Bo Lundmark var ung var det en självklarhet att alla som kunde skulle plocka bär.
– Minns hur jag plockade ihop till min första moped som kostade 1 500 kr. Året var 1957. Då fick man två kronor kilot.
Du fick alltså ihop så mycket som 750 kilo? Det låter mycket.
– Ja, men jag var också en ivrig trettonåring som kunde få ihop tjugofem till femtio kilo på en dag.

Det finns en stark tradition att Bärens hus öppnar just i Glommersträsk. Här fanns ett bärtorkeri, liksom närområdets Järvträsk och Utterliden. Det fanns även bärtorkerier på platser som Avaviken, Arjeplog, Norsjö. Det var med järnvägens utbredning som möjligheten att färdas långt som bärplockning blev populärt. Till Västerbotten kom unga arbetslösa kvinnor från södra Sverige. De fick snabbt benämningen blåbärsflickor och gjorde som dagens plockare från Asien; först plockade de ihop pengar till tågresan och sedan kunde de få en inkomst av bärförsäljning. 

Nyheten om de blåbärsflickorna spreds och snart fick de besök av ungkarlar, berättar Bo Lundmark.
– Några flickor gifte sig och blev kvar både i Glommersträsk och i norra Sverige. En av blå-bärsflickorna, men som plockade bär i Kyrkberg nordväst om Storuman, var Evert Taubes blivande hustru, Astri Bergman.

Under första världskriget var matbristen stor, och i vissa områden akut, i det krigstyngda Europa. Dåvarande Svenska Medicinalstyrelsen publicerade rapporter om de hälsosamma bären. Inte minst ansågs de vara bra för synen och exporten av bär kunde ibland vara avsedd för piloter i Tyskland och England.
Fram till 1950-talet användes fortfarande många bärtorkerier, men de var på avveckling. Deras sista storhetstid var under 1940-talets beredskapsår. Med  frysboxens intåg förpassades bärtorkerierna till historien eller så förföll anläggningarna. Endast några få ägnade sig åt att torka bär.
De senaste åren har dock intresset och nyfikenheten av hanteringen kommit tillbaka. Många lanserar böcker och hemsidor om hur man ska torka bär och frukt.
Men hjortron kom att bli en viktig markör för bygden på ett annat vis. Författaren Sara Lidman från Missenträsk – vars myrar kan anas från Bärens hus i Glommersträsk, skrev romanen Hjortronlandet. När boken kom 1955 blev det stor uppståndelse. I romanen skrev Lidman om hur hjortronen kanske inte mer än en gång vart sjunde eller tionde år kan mogna på myrarna. Allt beror på vädret. Med succéberättelsen om Franz, Claudette, Marit, Robert, Nordmarks och Skrattars och de andra har bygden alltid blivit förknippad med både hjortron och ett stort författarskap.

Omsättning hos Glommersbär är ännu inte så stor, men man hoppas att försäljningen ska öka. På sikt tror man att Bärens hus ska skapa ökad sysselsättning.
Anja Lindgren är plats- och produktionsansvarig på Glommersbär sedan 2014. Hon har tidigare arbetat som miljöinspektör i Malå kommun. Nu visar hon runt i lokalerna. Ut-rustningen med tankar och pastör är från Tyskland, en bärpress kommer från Italien och från USA en renslinje och tork.
– Alla maskiner och utrustning är från andra länder. Det är där som man idag har större kunskap om bärförädling.

Hon  vill ständigt pröva nya produkter. Några faller väl ut, andra inte.  I en torkställning ligger hjortonpuré som så småningom ska bli nyttiga godsaker. I förrådet väntar  varor på att skickas ut till kunder.
– Tyvärr så kostar det att framställa våra bärjuicer, pulver och sirap. Vi köper bara in KRAV-certifierade bär. Området där de kommer ifrån får inte ha behandlats med otillåtna preparat de senaste tre åren före skörd.

Glommersbär hoppas att folk ska lära sig uppskatta närproducerat mer. Men även att plocka själva. I utställningslokalen för det kommande bärmuseet väntar föremål på att ställas på plats. Bildspel ska produceras. Skyltar ska upp. Det har varit en lång väg att nå hit.
Hela idén grundar sig i Bo Lundmarks tanke om att norra Sverige har ”världens bästa bär” och att denna skatt inte får gå till spillo.

Bildtexter:

  1. Hjortron vid Polcirkelomådet, Guijaure, den 15 augusti 2019.

2. Nu rustar Glommersbär för att starta ett museum, Bärens Hus. Anja Lindgren och Bo Lundmark tror att det finns ett stort intresse: “Bär har genom historien spelat en stor roll för människor i Norrbotten och Västerbottens inland, men det finns inte så mycket samlat om denna del av historien”.

3. Glommersbär vann 2019 SM-guldmedalj i kategorin “Övrig dryck”. Deras hjortrondricka har snabbt blivit en populär del av sortimentet.

4. I motiveringen till guldmedaljen skrev juryn: “En briljant hjortronnektar. En fullvärdig alkoholfri måltidsdryck från de svenska myrarna”.

5. Efterrätt med lingon. Restaurang Vuoggatjålme.

6.Nordkråkbär på Akhalis i Arjeplog.

7. En kont av klassisk modell som ofta användes i bärskogen. Modellen gav senare upphov till namnet på Fjällrävens ”Kånken”.

8. Här får man provsmaka remmar med hjortron och blåbär. Anja Lindgren bjuder på valfri sort. Blåbär eller hjortron?

9. Var ska vi ställa alla föremål? Insamlingen har pågått länge och de lär sig hela tiden mer om bärhanteringens historia. Anja Lindgren och Bo Lundmark organiserar inför öppnandet av Bärens Hus som sker inom ramen för Glommersbär. Allt detta drivs av Glommers Miljöenergi AB.

10. Blåbär är en karaktärsväxt för vår vanligaste skogstyp, den så kallade blåbärsgranskogen som är en typ av hedgranskog. Bild från Niebsurtes sluttning.

11. Författarinnan Sara Lidman tillsammans med sin mor Jenny Lidman när de plockar hjortron. Foto från 1975 av John Dahlqvist, Norra Västerbotten.

Fakta om bär har hämtats från Naturhistoriska riksmuseet.

Hjortron  Rubus chamaemorus

Hjortron är en låg flerårig ört som kan bli knappt tre decimeter hög och som har krypande jordstam. Bladen är njurformade och fem- till sjuflikiga. Hjortron börjar blomma i maj i södra Sverige, i norr i juni-juli med stora vita blommor som oftast sitter ensamma.

Hjortron är vanlig på mossar och myrar från fjällen och ända ner i Småland, den förekommer också längre söderut men är där mindre vanlig.

Framförallt i norr har hjortron varit ett viktigt inslag i kosten, hos såväl samer som allmoge. De har ett högt C-vitamininnehåll, vilket säkert varit betydelsefullt trots att man inte kände till det. Vissa huskurer mot skörbjugg innehåller faktiskt hjortron.

Lingon Vaccinium vitis-idaea

Lingon är ett ris med vintergröna läderartade blad och röda bär. Bladen har nedböjda kanter, översidan är glänsande grön och undersidan blekgrön med glandelprickar. Lingon blommar i maj-juli, blommorna är klockformade, vita eller ljusrosa och sitter i klasar.

De klarröda bären mognar i augusti–september och används till dricka, sylt och gelé. På grund av sin höga halt bensosyra behöver bären inte konserveras då de har lång hållbarhet.

Trots att motsatsen ofta anges i litteraturen är C-vitaminhalten i lingon låg.

Nordkråkbär Empetrum hermaphroditum

Nordkråkbär är ett lågt vintergrönt ris med barrlika blad, oansenliga blommor och svarta bärlika frukter. Stammen är ofta uppstigande, men inte rotslående. Blommorna är tvåkönade, med både ståndare och pistill.

Nordkråkbär har en nordlig utbredning och är den av arterna som dominerar i Norrland. På kalfjället bildar nordkråkbär vidsträckta hedar, företrädesvis på kalkfattig mark.

Blåbär  Vaccinium myrtillus

Blåbär är ett flerårigt, lövfällande ris som ofta växer i stora bestånd. Grenarna är vintergröna och kantiga. Bladen är tunna och spetsiga med fint sågad kant. Blåbär blommar i maj-juni, de hängande blommorna sitter ofta ensamma på skaft från bladvecken. Bären mognar i juli-augusti, de är oftast blådaggiga på ytan Blåbären äts helst färska, men används mest till sylt, kräm och soppa. De såldes förr på apoteket, Baccæ Myrtilli, som medel mot feber. Blåbärsris kan användas som garvämne vid läderberedning och bladen kan användas till te.